Långfredag

Hej alla fina läsare!

Idag är det långfredag. Ingen glad dag i den kristna traditionen. Och idag ska jag berätta om något som hände mig när jag själv gick Via Dolorosa. Bilden är det ställe i muren vid Via Dolorosa där Jesus satte sin hand då han föll för tredje gången när han på sin rygg släpade korset mot Golgata och sin egen korsfästelse. Jag har tagit bilden på en pilgrimsresa i Israel för fem år sedan. Det jag nu ska berätta har hittills varit en hemlighet i mitt liv:

Jag hade tillbringat hela dagen med att gå den där vägen. Via Dolorosa. I Jesu fotspår. Station efter station. Det var intressant och känslomässigt tungt. Historien kommer nära och Jerusalem är trångt och svettigt och en smältdegel av alla nationaliteter och språk omger en. Sjunde stationen är inget undantag, före mig gick en turistgrupp och jag tjuvlyssnade på deras guide. Här i väggen hade Jesus satt sin hand när han föll för tredje gången på vägen. Alla i gruppen tryckte sina egna händer mot den där platsen och gick vidare. "Turistiskt trams!" tyckte jag som ville vara en äkta pilgrim och inte falla för mainstream-turismens ställen att yva sig över. Och gick förbi. Men så vände jag efter några meter - det var något med det där stället, och så ofta är jag ju inte i Jerusalem tänkte jag. Så jag vände och gick tillbaka och prövade min hand mot väggen.

Och genomfors av en överraskande kärlek, en mörk röd energi och kraft strömmade genom min hand, genom hela kroppen, så stark att jag blev rädd! Och slet hastigt handen åt mig. Gick vidare, lite rädd och förundrad. Jag kanske hade inbillat mig? Längre fram, jag minns inte länge vilken station, fanns det ett stenkors inhugget i muren. Många människor hade vidrört korsets centrum med sina fingrar och där var en djup inbuktning till följd av det. Jag prövade försiktigt att sätta mitt pekfinger där. Samma enorma mörkröda brännande kärleksfulla kraft! Genom mitt pekfinger och ut i hela kroppen ända ned i tårna!

Det hela fortsatte hela vägen ända fram till själva Golgata där jag vid slutet av Via Dolorosa placerade handen i det hål i berget där korset anses ha varit uppställt.

Det hände inget mer. Men de där timmarna följer med mig för resten av livet. Och den där kärleken kan jag frammana ibland. Den säger mig både att i den djupaste smärtan kan vi möta den stora kärleken. Den säger mig att när den finns så spelar ingenting annat någon roll.

Så nu, mina vänner, denna långfredag som egentligen inte är någon glad dag i den kristna traditionen men som ändå på något sätt bär med sig budskapet om stor kärlek från Gud till människa, önskar jag er en glad påsk!

Isa-Sofia