Då vill jag berätta fortsättningen. Den där veckan i oktober då jag lagt upp mig på dejtingsajten träffade jag tre män. Och redan innan vi hade setts så kände jag något väldigt speciellt med nr 3. Och detta väldigt speciella fortsätter. Och jag gör nya upptäckter om mig själv. Och jag har varit livrädd!
Om min hjärna hade fått styra så hade det inte blivit någon kärleksrelation, men i min yogautövning har jag fått vägledningen att "head must bow to the heart". Så nu gör det det. Huvudets mumlande tvivel böjer sig för hjärtats älskande rop. Och eftersom jag vet att jag är rädd för kärleken så har jag fått jobba en del med mig själv.
Mitt hjärta expanderar och blir förunderligt fyllt med värme och sedan några dagar faktiskt kärlek... Och vägen dit har inte varit okomplicerad, jag har mött en massa gammalt skräp från min barndom och från tidigare kärleksrelationer. Har aldrig varit så tacksam för min medvetenhet som nu, för om jag inte hade haft den hade jag inte förstått vad som händer när hjärtat öppnar sig, utan projicerat ut min smärta på mannen ifråga och dumpat honom!
Och hur det nu än går med den här mannen som lockar fram detta ur mig, så kommer jag att vara tacksam för den här upplevelsen, som gör att jag förstår att jag kan älska... Att det finns så mycket kärlek i mig när jag väl kommit förbi alla inre hinder... Det är stort!
Till hjälp har jag böckerna av Egil Linge: "Hemligheten" och "Den mörka hemligheten". Kan starkt rekommendera dem till alla er som har hinder som spökar i era kärleksrelationer.
Och så vill jag säga att jag ju lade andligheten åt sidan ett tag, men det jag nu upplever är både djupt andligt och transformerande för hela min själ.
Så tacksam <3
Isa-Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar