Jag har hoppat

Kära vänner, det hela är nu mycket spännande. Jag prövar Gudarna verkligen! Fortfarande har jag inte ens fått söka det nya jobbet jag fått muntligt erbjudande om. Tjänsten ska utlysas men det har inte skett än. Det är nu en vecka sedan jag sade upp mig. Utan att ha ett nytt jobb egentligen.

Idiotiskt, eller hur?

Ja för den förnuftige så tycks det idiotiskt, och jag har varit väldigt förnuftig i mina dagar. Men jag har liksom bestämt mig för att inte vara orolig. Jag har bestämt mig för att låta mig bäras ut i det okända. Jag har bestämt mig för att ha tillit till att Gud eller Universum, eller vad man nu kallar det, vet vad jag behöver.

Jag bärs på en kärleksfull våg av frid.

Jag har hoppat ut ur tryggheten och om några veckor vet jag hur det går. Det värsta som kan hända är INTE att jag står där utan jobb när jag kommer hem från Indien, med tomt bankkonto och en massa räkningar. Det värsta som kan hända är att min tillit till det Gudomliga brister. Det vore som att hoppa fallskärm och skärmen vecklar inte ut sig fast man trodde att den skulle det.

Sällan har jag lagt mitt öde i Himlens händer som nu. 

Om några veckor får vi veta om jag verkligen varit en idiot eller om fallskärmen faktiskt utvecklat sig...

Wish me luck!
Isa-Sofia