Då livet tog en annan väg

 

Då livet kom emellan så har ni säkert märkt att bloggen ligger på is. I 7 år har vi pausat för att göra oss redo för anta de stora utmaningarna i livet och för att kunna dela med oss av det vi lärt. Vi kommer så smått att starta upp igen, men inte riktigt ännu. Det återstår ett par utmaningar.

 

 

I kväll har jag haft besök

I normala fall brukar det vara släktingar till mig eller en väns släkting, som har en hälsning, men kvällens besök var annorlunda. Kvinnan som talade till mig ville att jag skulle framföra ett meddelande till hennes systers son, det gör jag mer än gärna men problemet är bara att jag inte vet vem det handlar om. Det här är för mig helt okänt och jag vet inte hur jag ska tolka det, men min förhoppning är att jag snart kommer till insikt om vem det rör sig om. Jag kommer troligen springa på vederbörande inom en snar framtid. Önskar bara att de från andra sidan kunde vara lite mer tydliga i sina uttalanden så att jag kan få en ärlig chans att framföra budskapen. Det här är 3:e gången ett sådant här meddelande lämnas till mig, där jag inte vet vem det gäller på förhand.

I bland är det otroligt frustrerande att ha den här förmågan eller kanalen om man så vill. Många gånger har jag önskat att den bara kunde försvinna och aldrig återvända, men nu har jag omfamnat förmågan och försöker använda den till allt gott jag kan göra av den. Det fanns en tid i min ungdom när "människor" oavbrutet talade med mig och jag fattade aldrig vad det var så jag stängde av, blev rädd av en otäck upplevelse och sedan stängde jag igen kanalen. Jag blockerade mig mer och mer och tillslut fanns bara jag och ett tomt skal kvar. När jag nu har öppnat upp igen och kan släppa in och hantera det hela så känner jag mig hel på något sätt. Skalet är fyllt av mig själv och min själ, min energi och mitt andliga sinne. Nu förstår jag.

Ta hand om er! // Atropa

Andevärlden...

pekar mig i olika riktningar oavbrutet. Det är ett enda virr-varr av surr i mina öron av den andra sidan som ivrigt påpekar att det är bråttom nu. Vad är det som är bråttom? Jag får inte grepp om det, men det kanske inte är meningen ännu heller...? Det står säkert solklart när tiden väl är inne. Att vara stjärnfödd är inte så tydligt alla gånger. Oftast kastas man emellan olika känslor, intuitioner, sammanträffanden. Oftast känner man att man inte "hör till" utan befinner sig utanför det vi modernt kallar samhället. Vi tjänar ett "högre" syfte som det så fint heter... Nä, inte för mig. Det finns inget pretentiöst över att vara stjärnfödd och glorifiera sig själv... Det är oftast bara jobbigt och virrigt. Det gör all som oftast ont, både i kropp och själ, mestadels i själen. 

När min syster Jupiter, introducerade begreppet Stjärnfödd i mitt liv, sa det klick! Äntligen fick jag svar på så många frågor jag grubblat över länge. 

"En stjärnmänniska eller en ängel har i sina själsvibrationer ett högt kosmiskt medvetande – de är redan mångdimensionella. Det behöver inte betyda att man har stor kunskap utan snarare att man har kontakt med det kosmiska flödet och vet att det finns något mer än det jag ser i livet. En känsla av något större man inte alltid kan ta på. Dessa människor har ofta kontakt med sin livsuppgift även om de inte kan se den helt klart så är det livsuppgiften som hela tiden präglar deras handlingar. En inre kraft som driver dem – ett kosmiskt flöde."
//Solkarina

Låter det simpelt? Jo, visst gör det det, men jag försäkrar er kära medmänniskor, det är ingen dans på rosor. Här finns en kortfattad beskrivning om vad det kan innebära. Mycket nöje!

Stjärnfödd?

Ta väl hand om er! //Atropa

Vårt första inlägg

Vi träffas som vanligt när det är fullmåne. Det är inget vi planerar, det bara råkar bli så. Varje gång vi ses, vilket är ungefär två gånger om året eftersom vi bor på olika platser, är månen full. Det senaste året har det hänt mycket på det andliga planet i våra liv och den här bloggen är ett uttryck för det. Atropa har haft mediala upplevelser, hon har bland annat fått kontakt med vår gemensamma farfar, vilken lämnade meddelanden till Isa-Sofia. Jupiter har, från att tidigare ha varit milt skeptisk, haft upplevelser under healing som gjort att hon träffat ett medium. Under ”sittningen” med detta medium fick också hon kontakt med vår gemensamma farfar. Isa-Sofia, som en gång har valt den intellektuellt kristna vägen för att uttrycka sin andlighet, reste till Indien på något som till en början skulle bli en vanlig semester, men som blev en djupt andligt transformerande resa. Idag när vi gemensamt skriver vårt första inlägg drar vi varsitt kort ur änglakortleken.

Atropa får kortet Opal, som försäkrar att hennes barn är omhändertagna av Gud och änglarna och att hon inte behöver oroa sig. Atropa är orolig för ett av hennes barn som kanske är på villovägar, och hon försöker prata med honom, men han är ung och vill inte lyssna på det örat. Nu kan hon bara göra sitt bästa och finnas för honom när han behöver.

Jupiter får kortet Chantall som berättar om att en ny romans är på väg, eller en nytändning i en befintlig romans. Rådet hon får är att öppna sig för kärleken, men hon är lite svår att komma inpå livet, har hög integritet och kan behöva öppna sitt hjärta och vara tydlig med sina intentioner. Att våga öppna sig och ge kärlek leder till att kärleken kan komma in i ens liv. Det man ger är det man får.

Isa-Sofia får kortet Merlina, det berättar om obeslutsamhet och förvirring och det beror på att hon inte har all information ännu. Rådet är att be om vägledning och känna in olika alternativ. Isa-Sofia står i begrepp att förändra sitt liv och. Hon känner sig nervös inför detta, eftersom förändringen innebär att hon vill flytta utomlands. Hon har redan börjat utbilda sig för detta ändamål, och ska nu be om mer vägledning om detta.