Visar inlägg med etikett yoga. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett yoga. Visa alla inlägg

17 oktober 2022

 Då livet tog en annan väg

 

Då livet kom emellan så har ni säkert märkt att bloggen ligger på is. I 7 år har vi pausat för att göra oss redo för anta de stora utmaningarna i livet och för att kunna dela med oss av det vi lärt. Vi kommer så smått att starta upp igen, men inte riktigt ännu. Det återstår ett par utmaningar.

 


 



8 juni 2014

Jag är den jag är

Ett av de mest kraftfulla passager som finns i Bibeln är när Moses möter Gud på berget och Gud säger till Moses att Moses hans (Guds) namn är "Jag är den jag är". Denna "Jag Är"-närvaro kan vara densamma som man i den vediska traditionen kallar Självet, som i sin tur beskrivs som "Medvetande-Existens-Lycksalighet". Delar idag ett klipp där Guru Singh och Seal sjunger på just detta tema. Detta är ett annat underbart heligt begrepp som får liv i det här klippet:



Lyssna och njut! Han finns verkligen med i dessa rader, och den energi som musiken förmedlar! Gud inte bara för mig utan för hela världen. Vi är alla ett, förbundna med varandra!

Allt gott kära  jordabarn!
Isa-Sofia

7 juni 2014

Mantra ur den hinduiska traditionen

Och eftersom jag är en Sökare, Mystiker, som söker erfarenheten av Gud i alla skepnader, i alla traditioner, oavsett religiösa begränsningar, så delar jag idag det mantra som sjungs före varje yoga-klass i Sivandanda-traditionen. Ytterligare en helig text, således. Sanskrit-orden ger mig sådan frid. Kanske det ger dig också några goda vibrationer.


Och här är en översättning till svenska:

Jag kastar mig för Vigneshwaras (vishetens gud) lotusfötter; han som förstör sorg; som betjänas av änglar; som har en elefants ansikte; som tar del av kapittha- och jambufrukternas läkedom

Min tillflykt är alltid till herren Guha (hjärtats gud); som har den djupaste röda färg som kumkuma; som äger stor kunskap; som rider på den gudomliga påfågeln; som är son till vindens gud; och som är ledaren för den gudomliga armén av gudar och änglar.

Må gudinnan Saraswati, som bär en girlang vit som kunda-blommorna, månen och snön; som är uppburen med vita rena kläder; vars händer är smyckade med ett heligt stränginstrument och visar välsignelser; som sitter på en vit lotus; som alltid tillbes av Skaparen, Den allsmäktige och andra gudar; som tar bort all tröghet och lathet, beskydda mig.

Var hälsad Mästaren Shiva, som förkroppsligar det innersta Upplysta Självet i form av existens-kunskap-lycksalighet; i vilken inget världsligt existerar; som är evigt fridfull.  Var hälsad Sri Sivananda, var hälsad Swami Vishnudevananda (grundarna av yogans Sivananda-traditionen).

Var hälsad den treögda gudomliga Modern Gudinnan Narayani, som bringar lycka och som uppfyller alla den hängivne andliges önskningar (både andliga och materiella) på sin väg.

Om Shanti, shanti, shanti.

/Isa-Sofia

17 april 2014

Mera om neutralitet och den inre Källan



Hej alla läsare, här kommer en reflektion såhär på skärtorsdagen :-)



Att praktisera neutralitet... det låter så trist... som om man skulle gå omkring och vara nollställd hela dagarna. Jag vill säga att det betyder inte det. Nej det betyder att vi inte är medberoende och åker omkring på känslor på grund av de omständigheter vi är i. Det betyder att vi håller oss kvar i vår inre kraft, vår inre stillhet, vår inre lycka.

För det är där den finns - lyckan, friden, kraften. I vårt eget inre och när vi låter våra svallvågor av känslor lägga sig och det blir stillhet i våra tankar och känslor, då träder den fram, vår inre Källa.

Det finns stunder då jag hittar min egen Källa. Då är det påtagligt hur en känsla av kärlek, nöjdhet, närvaro, frid och kraft sprider sig i min kropp.

Idag är en sådan dag och jag ska nu ut och leva utifrån min egen Källa!

Allt gott ni goda därute :-)

Isa-Sofia

14 april 2014

Att praktisera neutralitet

Hej alla läsare!

Efter en tids uppehåll i bloggandet är jag tillbaka. Jag har haft mycket att göra på jobbet och varit tvungen att prioritera det. Man kan inte bara gräva ned sig i reflektioner man måste leva och tjäna sitt uppehälle också...

Idag tänker jag fortsätta skriva om vilka som kan gå vägen mot Upplysning. Jag har skrivit om den första kvalifikationen, Viveka. Idag kommer den nästa kvalifikation för att kunna nå Upplysning: På sanskrit är ordet Viragah, och man kan översätta det med neutralitet, objektivitet eller depassionerad.

De som har Viragah förhåller sig neutrala kring saker som vanligen bringar lycka eller lidande. Det är att leva i frånvaro av "likes" och "dislikes".

Viragah får man genom att praktisera sådan urskiljning som jag skrev om den 12 mars. När vi börjar kunna urskilja sådant i vår omgivning som ger oss verklig och varaktig lycka från sådant som vi tror ska göra oss lyckliga men som inte gör det, så utvecklar vi Viragah.

Det betyder inte att vi ska ge upp man, barn, karriär, bostad, kläder, TV och annat i vårt liv. Det betyder bara att vi ändrar vårt förhållningssätt till sådant. Vi njuter av det när vi har det och när vi förlorar det så är vi neutrala inför frånvaron. Vi kastas inte omkring i ett känslohav beroende på vilka saker vi äger eller vilket jobb vi har eller vilka andra objekt utanför oss vi har hängt upp vår lycka på. Vi är inte medberoende längre.

Att praktisera Viveka och Viragah är en övning som ger stor livskänsla och frid.

Att via reflektion skilja ut det opermanenta från det eviga innebär att se att i princip allt omkring oss är av övergående natur. Att sedan kunna leva med att de nöjen vi strävar efter är tillfälliga låter oss njuta i stunden, i full vetskap om att stunden är övergående. Att vara i det sköna och samtidigt erkänna dess övergående natur ger en udd till upplevelsen, vilken skärper våra sinnen och vi upplever nuet så mycket starkare.

Vi kan ta oss an uppgifter med en distans som låter oss våga nytt, våga anta utmaningar, våga pröva våra vingar. För eftersom vi har Viragah så vet vi att om vi lyckas så är lyckan tillfällig för när vi njutit färdigt av våra framgångar så kommer en ny vardag och vi är nere på neutralt läge igen. Och om vi misslyckas så är även vårt misslyckande tillfälligt, vi krisar en tid på grund av det men så småningom är vi tillbaka i neutralt läge igen.

Den här veckan ska jag fortsätta praktisera och skapa mig allt större frid!

Allt gott, önskar Isa-Sofia

2 mars 2014

Att bo på ett ashram


Panmana Ashram är litet och personligt. Det ligger inbäddat i grönska och har två mycket enkla tempel på gården: ett till Guden Shiva och ett till den Gudomliga Modern. Utanför vindlar vägar mellan villor och odlingslotter. Runtomkring i nejden hörs musik skrälla från de större templens högtalare. Det är sällan tyst.

En grupp om 15 gäster kan bo här samtidigt. Förutom gästerna bor här några swamis, som de hinduiska munkarna kallas, några kvinnor som har hand om maten och ashramets chefs-swami. Vi märkte inte så mycket av honom utom när han utövade sin oinskränkta makt för att stänga av wi-fi uppkopplingen när det var dags att gå till sängs. Några av gästerna klagade som barn över det men det var bara att finna sig. En swami ska respekteras, och vi behövde vår nattsömn!

Det finns andra ashrams som är stora som samhällen och tar emot flera tusen gäster och besökare. I den här lilla världen blev vi dock personligt bemötta och fint omhändertagna. Jag fick förstå att som gäst här betraktas man som en gud. Å ena sidan blev vi uppassade vid måltiderna på ett sätt som var mycket ovant: Knappt hann vi börja äta förrän man gick runt och frågade om vi ville ha mer. Vi fick hjälp med allt ifrån öronproppar till bankomat-besök och tillsyn om man - som jag - blev sjuk.


Å andra sidan ingår det arbete på ashramet för alla: Vi västerländska gäster skurade golv och sopade löv varje dag. Alla hade någon Karma yoga-uppgift som det heter: Till och med våra lärare och chefs-swamin serverade mat. Ingen är förmer än den andre om alla är Gud. 
Man lever verkligen som man lär och här är några av de grunder som praktiseras: 


  • Ahimsa, som betyder icke-våld. Och med det menas inte bara fysiskt utan också mentalt våld. Det känns i luften att här finns bara goda tankar.
  • Asteya, som betyder icke-stjäla. Vi gav förtroendefullt assistenten Rageesh våra bankomatkort med pin-koder när vi behövde hjälp att få ut pengar. 
  • Brahmacharya, som betyder celibat. Det var förbjudet för män och kvinnor att dela rum, och man fick inte ha sexuella aktiviteter på lediga dagar under kursens gång. Det skapar en frid i en kursgrupp med västerländska män och kvinnor från hela världen när vi kan släppa den sexualiserade biten av relationerna. Här var vi alla yogis. 

Jag har aldrig varit på ett ställe med så mycket vänlighet utan smetighet, välvilja utan påträngande, acceptans och glädje och humor. Välvilja och godhet överallt. Fullständigt pålitliga människor som respekterar och vill en väl. Hjälper till när det behövs, skämtar med värme tillsammans. Universell andlighet och stilla frid över området. Samarbete och gemenskap. Arbete och vila i en fin balans. Sinnen får vila från intryck och ansvar.

Och man kan tro att det är en chock att komma ut till den vanliga världen efteråt och visst har jag fått vänja mig lite grann. Men mest försöker jag bära med mig det där ljuset, den där lättheten, det där lugnet som jag fann i mig själv. 

Det är gott att veta att det finns och vart det finns om jag tappar bort det igen. Inuti mig såklart!

Berättar 

Isa-Sofia

24 februari 2014

Yogeesh



Här är en bild på Yogeesh, min fina filosofilärare. Till varje lektion kom han bärande på sitt lilla bord med den gula duken, och en matta som han satt på. Vi höll till på loftgångens stengolv utanför yogasalen där vi försökte göra det bekvämt med kuddar och ihoprullade yogamattor. Det var mitt på dagen när solen var som varmast och vi var ofta mycket trötta efter tre timmars yoga och meditation på fastande mage och därefter stor brunch...

Jag älskar den här bilden, där vår guru förklarar ordet "guru". Det betyder ungefär den som tar bort mörkret så att ljuset kan komma fram. Det mörker som ska skingras är okunskapen, som man kan tänka sig som en mörk slöja i vårt medvetande. När den tas bort träder vår inre kunskap som vi liksom redan har, fast dold, fram.

Det är då vi får aha-upplevelser eller insikter av en djupare art, kanske vi till och med snuddar lite grann vid någon evig sanning, för att snabbt dra för okunskapens rullgardin igen. Många av våra inre andliga sanningar är nämligen för svåra och för omvälvande för våra begränsade sinnen att hantera.

Det är därför sökaren utvecklar en sorts ödmjukhet inför sitt eget medvetandes tillkortakommanden. Det är därför gurun har så stor kärlek till människan. Det är därför läran aldrig ger några pekpinnar om hur du ska vara, men den visar på en väg till att hitta ditt sanna själv.

Jag ska skriva mer om det en annan dag. Nu önskar jag dig allt gott och var snäll mot dig själv idag :-)

Isa-Sofia

16 februari 2014

Om karma och nåd

Det finns en hel del funderingar efter att ha tagit del av den vediska filosofin i en hel månad. Här kommer några av dem:

Det finns 3 sorters karma enligt vedisk filosofi: Den första sorten är den ”bank” av karmiska gärningar som du samlat på dig under alla dina liv. Såväl goda som mindre goda handlingars karma samlas här som på ett bankkonto, och från detta konto kan du välja att ta ut karma inför ditt nuvarande liv. Den andra sortens karma består av det konto-uttag av god karma som du kan ha fördelar av och dålig karma som du kan behöva neutralisera i det här livet. Den tredje sorten är sådant du tjänar in och betalar i det här livet. Det är den karma många kan lägga märke till, att när man gjort något gott kommer det tillbaka redan i den här livstiden, som en bumerang. 

När vi ber till Gud, Universum eller vad vi kallar den kraft vi vänder oss till, kan man kalla det för att vi ber till ”okända fördelaktiga faktorer”, vilket kan vara en del karma vi önskar ta ut från vårt konto. "Okända fördelaktiga faktorer" är förresten det mest värdeneutrala ord för Gud/Universum/Jag/Karma (eller vilka entiteter vi vänder oss till med våra böner), och jag gillar det.

Det är lätt att tro att karma innebär att man ”får skylla sig själv” när dåliga saker händer. Nu är det inte så enkelt. Det finns nåd, och man kan neutralisera onda handlingar man själv begått och som skapat dålig karma. Det gör man genom något som kan liknas vid omvändelse. Oftast börjar denna med någon form av insikt om att man har gjort dåliga handlingar, och förstår att konsekvenserna av dessa drabbar inte bara andra utan i högsta grad mig själv. Därefter bestämmer man sig och har som intention att göra bättring. Och nu är det jättevikigt att man ber till de ”okända fördelaktiga faktorerna” för att få hjälp.

Allt enligt min indiske lärare i vedisk filosofi, Yogeesh, som är en härlig man! Och jag börjar förstå att det räcker med intentionen, en ärlig avsikt, så kan ond karma som vi skapat neutraliseras. Vi behöver alltså inte betala igen varje dålig handling ”öga för öga tand för tand” för att göra bättring. Och skönt är väl det, för då skulle det hela vara ett hopplöst företag om man tänker sig att vi har levt många tusen liv och hunnit samla på oss en del.

Nu ska jag börja den här veckan med att ha intentionen att skapa ny god karma och neutralisera gammal dålig. Allt gott till dig som läser!

Isa-Sofia

8 februari 2014

Tanketraditioner som möts

Hej alla läsare!

Jag hade tänkt göra några blogg-inlägg under min resa till Indien, men det lyckades jag inte med. Yogalärarutbildningen var tuff. 5 timmars yoga om dagen, och därpå 3 timmars teori: Anatomi, filosofi, ayurveda och mantran. Utöver det meditationslektioner och karma yoga (arbete på ashramet som en sorts övning i att stilla sinnet). De stunder av vila vi fick behövde vi just - vila! Vi hade en liten hörna på ashramet där ett fungerande wi-fi fanns. Där samlades vi alla om kvällarna och eftersom vi var så många som ville vara uppkopplade samtidigt bröts kontakten hela tiden. Jag insåg under andra veckan att halvtimmar av den värdefulla fritiden tillbringades med att irritera mig över bristande uppkoppling, och då slutade jag strida med det och använde tiden till att vila och reflektera i stället.

Men nu är jag hemma igen, och tänker lägga ut lite tankar om yogan, filosofin och andligheten jag fått ta del av. Det kommer lite bilder också när jag fått ordning på dem.

Yoga är så mycket mer än bara positionerna, faktum är att positionerna är den minsta delen av yogan. Filosofin och tanketraditionen som den fysiska träningen rör sig inom är den allra största delen. Vi har läst Patanjalis Yoga Sutra på sanskrit (ett mycket vackert språk) och Tattvabodha, som är en text som klargör de vediska skrifterna (även de på sanskrit), fått innehållet ordagrant översatt, och uttolkat av vår helt fantastiske lärare Yogeesh (en vedisk munk utan hem men med stor humor, glädje, engagemang och kunnighet). Dessutom har vi själva reflekterat och diskuterat innehållet utifrån våra västerländska tanketraditioner. Det är något mycket intressant som händer när det linjära västerländska tankesättet möter det cirkulära österländska. När man förstår att båda är lika sanna trots att de ibland ser på tillvaron från diametralt olika positioner händer saker i ens medvetande!

Ett exempel på det som jag ska försöka beskriva fast det är svårt, eftersom mina västerländska ord inte riktigt räcker till, är begreppet energi. Det kan användas för att beskriva subtila delar och system av en människa som samverkar så att vi kan fungera i den fysiska världen. Jag har i Sverige stött på människor som fnysande kallar detta för "New Age". 

I den yogiska tanketraditionen är detta verkliga begrepp som beskriver verkliga komplexa fenomen i en människa, till exempel matsmältningssystemet från mun till anus, eller hur hjärnan och sinnena bildar kunskap. Eftersom dessa funktioner har fått benämningar som beskriver dem utifrån den subtila helhet som de utgör, så "ser" man också dessa helheter, ofta i form av energier. Det är något helt nytt för en andefattig västerlänning att konfronteras med matsmältningssystemet som inte bara en kroppslig funktion utan även en själslig och andlig. Det är ett helt annat sätt att betrakta en människa, mer komplext och i mina ögon mer fulländat, då alla människans dimensioner inom kropp, själ och ande ses som en oupplöslig enhet och helhet. 

Att till exempel gå till den ayurvediska doktorn och en del av diagnosen kring stress handlar om att man inte förstår var i sin utveckling själen befinner sig är helt nytt, men när jag fick höra det gick orden rakt in i min mage och där känns de helt sanna!

Återkommer med fler tankar när jag smält dem lite!
Allt gott önskar dig
Isa-Sofia