Yogeesh

Här är en bild på Yogeesh, min fina filosofilärare. Till varje lektion kom han bärande på sitt lilla bord med den gula duken, och en matta som han satt på. Vi höll till på loftgångens stengolv utanför yogasalen där vi försökte göra det bekvämt med kuddar och ihoprullade yogamattor. Det var mitt på dagen när solen var som varmast och vi var ofta mycket trötta efter tre timmars yoga och meditation på fastande mage och därefter stor brunch...

Jag älskar den här bilden, där vår guru förklarar ordet "guru". Det betyder ungefär den som tar bort mörkret så att ljuset kan komma fram. Det mörker som ska skingras är okunskapen, som man kan tänka sig som en mörk slöja i vårt medvetande. När den tas bort träder vår inre kunskap som vi liksom redan har, fast dold, fram.

Det är då vi får aha-upplevelser eller insikter av en djupare art, kanske vi till och med snuddar lite grann vid någon evig sanning, för att snabbt dra för okunskapens rullgardin igen. Många av våra inre andliga sanningar är nämligen för svåra och för omvälvande för våra begränsade sinnen att hantera.

Det är därför sökaren utvecklar en sorts ödmjukhet inför sitt eget medvetandes tillkortakommanden. Det är därför gurun har så stor kärlek till människan. Det är därför läran aldrig ger några pekpinnar om hur du ska vara, men den visar på en väg till att hitta ditt sanna själv.

Jag ska skriva mer om det en annan dag. Nu önskar jag dig allt gott och var snäll mot dig själv idag :-)

Isa-Sofia