Vi är tre biologiska systrar som har växt upp ovetande om varandra på 60- och 70-talen. 1996 träffades vi och har lärt känna varandra. Lika men ändå olika har vi varsin andlig ådra. Vi har märkt att när vi träffas kommer en ljus och kraftfull energi som nästan går att ta på. Magiskt ljus! Sedan har vi konstaterat att vi är stjärnfödda alla tre och vill visa lite hur det kan vara. Det är den energin vi hoppas kunna dela med oss av i den här bloggen. Välkommen!
Ett av de mest kraftfulla passager som finns i Bibeln är när Moses möter Gud på berget och Gud säger till Moses att Moses hans (Guds) namn är "Jag är den jag är". Denna "Jag Är"-närvaro kan vara densamma som man i den vediska traditionen kallar Självet, som i sin tur beskrivs som "Medvetande-Existens-Lycksalighet". Delar idag ett klipp där Guru Singh och Seal sjunger på just detta tema. Detta är ett annat underbart heligt begrepp som får liv i det här klippet:
Lyssna och njut! Han finns verkligen med i dessa rader, och den energi som musiken förmedlar! Gud inte bara för mig utan för hela världen. Vi är alla ett, förbundna med varandra!
Och eftersom jag är en Sökare, Mystiker, som söker erfarenheten av Gud i alla skepnader, i alla traditioner, oavsett religiösa begränsningar, så delar jag idag det mantra som sjungs före varje yoga-klass i Sivandanda-traditionen. Ytterligare en helig text, således. Sanskrit-orden ger mig sådan frid. Kanske det ger dig också några goda vibrationer.
Och här är en översättning till svenska:
Jag kastar mig för Vigneshwaras (vishetens gud) lotusfötter;
han som förstör sorg; som betjänas av änglar; som har en elefants ansikte; som
tar del av kapittha- och jambufrukternas läkedom
Min tillflykt är alltid till herren Guha (hjärtats gud);
som har den djupaste röda färg som kumkuma; som äger stor kunskap; som rider på
den gudomliga påfågeln; som är son till vindens gud; och som är ledaren för den
gudomliga armén av gudar och änglar.
Må gudinnan Saraswati, som bär en girlang vit som kunda-blommorna,
månen och snön; som är uppburen med vita rena kläder; vars händer är smyckade
med ett heligt stränginstrument och visar välsignelser; som sitter på en vit lotus;
som alltid tillbes av Skaparen, Den allsmäktige och andra gudar; som tar bort
all tröghet och lathet, beskydda mig.
Var hälsad Mästaren Shiva, som förkroppsligar det innersta
Upplysta Självet i form av existens-kunskap-lycksalighet; i vilken inget världsligt
existerar; som är evigt fridfull. Var
hälsad Sri Sivananda, var hälsad Swami Vishnudevananda (grundarna av yogans Sivananda-traditionen).
Var hälsad den treögda gudomliga Modern Gudinnan Narayani,
som bringar lycka och som uppfyller alla den hängivne andliges önskningar (både
andliga och materiella) på sin väg.
Idag delar jag en av mina favoriter bland heliga texter. Det är Fader Vår på arameiska, det språk som Jesus själv talade. Orden bär den ande som ingen översättning till det andefattiga svenska språket kan förmedla. Följ gärna med i översättningen nedan. Luta dig tillbaka och njut! Med förhoppning om en fin stund, Isa-Sofia.
O, birther of the Cosmos, focus your light within us - make it useful Create your reign of unity now Your one desire then acts with ours, As in all light, So in all forms, Grant us what we need each day in bread and insight:
Loose the cords of mistakes binding us,
As we release the strands we hold of other’s guilt.
Det är något alldeles särskilt vackert med de gamla språken sanskrit, hebreiska och arameiska. Det kanske beror på att det är de språk som de andliga texterna först författades på. Översättningar ger inte alls samma känsla och energi i orden. Därför delar jag idag en vacker sång där Guds alla olika namn sjungs på hebreiska.
jag har varit lite kaosartad och låg några dagar. Rädslor blandas med litenhet och sårbarhet. Jag vill både fly och stanna kvar samtidigt. Det hela handlar förstås om en ny manlig bekantskap. Och vips drar gamla sår igång, jag som trodde jag hade bearbetat och var ganska färdig.
Jag är i alla fall tacksam att jag har så fina människor omkring mig. Allt startade i söndags då min kära syster Atropa identifierade på ett utomsinnligt vis att det inte stod rätt till i mig. Och därefter kopplade hon ihop oss och skickade elementens läkning. Det var fantastiskt! Ljus och värme strömmade genast och under veckan har jag sedan i tur och ordning fått tröst, läkning, skratt, utmaning, reflektion och stöd av människor omkring mig.
Tacksam!
För mig är det Gud som finns där, i botten av oss själva.
Som möter oss under ytan, där vi alla är små
Jag vet att han finns där, och svarar när vi ropar
Hej alla läsare, skylten ni ser på bilden satt i matsalen på ashramet och är den bön vi bad innan vi åt vår mat. Den handlar om att den som äter är Gud och den mat vi äter är Gud, det vill säga av samma andliga natur. Det korresponderar bra med idén ur den vediska synen på det gudomliga: Att Gud finns överallt, att vi människor och Gud är gjorda av samma andliga medvetande längst därinne. Hen finns också i naturen och allt som är skapat. Men våra små mänskliga medvetanden kan inte omfatta Guds storhet, och därför behöver vi ibland något konkret att hedra eller tillbe, så att vi kan ge det gudomliga en form. Då är det okej med något så enkelt som en sten ur naturen, eftersom Gud finns i stenen, säger den vediska filosofin. Vad har detta med maten att göra då? Jo, eftersom Gud finns överallt utifrån vedisk filosofi finns hen följaktligen även i maten vi äter. Och eftersom vi människor är en del av Gudsmedvetandet så är det Gud som äter Gud. Det är det som bönen handlar om. Den sätter vårt medvetande i linje med den tanken, och nu när jag ser tillbaka på det så känns det väldigt fint. Du kanske lägger märke till att jag skriver "hen" när jag skriver om Gud. I ursprungstexterna på både hebreiska och sanskrit så har inte Gud något kön. Det är vi människor som har tillskrivit det när vi har försökt sätt på pränt det vi med våra begränsade medvetanden kan uppfatta om Gud. Att tänka mig att det är Gud som äter Gud när jag äter, gör att jag känner mig hedrad som en del i existensen, att jag får vara här och få uppleva det mirakel som det kallas att leva. Att jag känner mig tacksam att jag har rikliga portioner framför mig och inte behöver svälta. Jag känner mig i kontakt med allt annat levande på jorden. Och så smakar maten så oerhört bra! Funderar Isa-Sofia
