Kärlekens år

Då vill jag berätta fortsättningen. Den där veckan i oktober då jag lagt upp mig på dejtingsajten träffade jag tre män. Och redan innan vi hade setts så kände jag något väldigt speciellt med nr 3. Och detta väldigt speciella fortsätter. Och jag gör nya upptäckter om mig själv. Och jag har varit livrädd!

Om min hjärna hade fått styra så hade det inte blivit någon kärleksrelation, men i min yogautövning har jag fått vägledningen att "head must bow to the heart". Så nu gör det det. Huvudets mumlande tvivel böjer sig för hjärtats älskande rop.  Och eftersom jag vet att jag är rädd för kärleken så har jag fått jobba en del med mig själv.

Mitt hjärta expanderar och blir förunderligt fyllt med värme och sedan några dagar faktiskt kärlek... Och vägen dit har inte varit okomplicerad, jag har mött en massa gammalt skräp från min barndom och från tidigare kärleksrelationer. Har aldrig varit så tacksam för min medvetenhet som nu, för om jag inte hade haft den hade jag inte förstått vad som händer när hjärtat öppnar sig, utan projicerat ut min smärta på mannen ifråga och dumpat honom!

Och hur det nu än går med den här mannen som lockar fram detta ur mig, så kommer jag att vara tacksam för den här upplevelsen, som gör att jag förstår att jag kan älska... Att det finns så mycket kärlek i mig när jag väl kommit förbi alla inre hinder... Det är stort!

Till hjälp har jag böckerna av Egil Linge: "Hemligheten" och "Den mörka hemligheten". Kan starkt rekommendera dem till alla er som har hinder som spökar i era kärleksrelationer.

Och så vill jag säga att jag ju lade andligheten åt sidan ett tag, men det jag nu upplever är både djupt andligt och transformerande för hela min själ.

Så tacksam <3
Isa-Sofia

Universum håller på att svara

Nu tror jag verkligen att jag har sänt upp rätt vibbar till Universum, har redan träffat en man där kemin stämmer. Inte för att jag vet om detta kommer att bli något för resten av livet, men å andra sidan -  inget är permanent! Det är den yogiska vishetens grundsten och den ger en sådan frid längst därinne i själen.

Den här mannen vill jag i alla fall utforska! Det kommer att ge mig möjligheter att utvecklas och ha roligt!

Det är intressant hur snabbt Universum har svarat mig, tror det är för att tanke, känsla, intention, beslut och handling har följts åt. Jag har inte skickat flertydiga budskap. Jag har också i mina böner sagt att jag inte orkar hålla på att dejta runt och söka mig fram, jag vill hitta rätt relativt direkt.

Ännu en gång förundras jag över hur omhändertagen jag är!

Allt gott ni goda därute!
Isa-Sofia

Rapport

Då har jag skrivit till 6 intressanta män på dejtingsajten! En har svarat och det visade sig att vi har träffats på healingkvällarna då jag praktiserar. 

Naturligtvis ska jag dejta denne fine man 😊 . 

Eftersom jag har bestämt mig för att inte sätta upp mentala hinder för mig själv, så ska jag se förbi åldersskillnaden. 

Allt gott ni goda därute!

Isa-Sofia 

Tar tag i mitt liv

Kära läsvänner,

Nu har jag fattat ett beslut: känner i mig själv att det är dags att träffa en ny man. Har lagt andligheten på vänt ett tag, den finns ju alltid med mig. Nu startar projekt "Man 2014-2015" 😉 Några strategier för att nå mitt mål den här gången (det är inte så stor chans att han dyker upp på jobbet, ICA eller parkeringsplatsen där jag vanligen rör mig...):

1) har anmält mig på en dejtingsajt

2) har fått hjälp av en erfaren väninna att skapa en bra profil

3) har bestämt att jag kommer att säga ja till alla aktiviteter som exponerar mig

4) varje morgon när jag vaknar ska jag tänka positiva tankar om min framtida relation

5) ska gå till frissan

6) har skaffat nya ögonfransar... Såna där som limmas på mina egna

7) har börjat fråga mina vänner om de känner någon lämplig singelman

8) har rensat bland aktiviteter så jag har tidsutrymme för en relation

9) har gjort ett litet symboliskt altare med ett ljus som lyser för just detta "projekt"

Har slutat vänta och be och börjat med att ta tag i mitt liv. Det handlar ju om att skapa sig det liv man vill leva. 

Jättespännande, det här! 

Rapporterar då och då här på bloggen. 😃

Kram Isa-Sofia

Om häxor

Hej igen, Isa-Sofia här :-)

Idag lägger jag upp en bild från filmen Häxorna i Eastwick... Den får symbolisera mig och mina fina systrar.

Mina tankar går nämligen till situationen för några hundra år sedan - då hade vi blivit brända på bål för det vi gör nu: Sprider tankar om andliga teman som inte staten/kyrkan har godkänt. Tack och lov har utvecklingen gått framåt och nu riskerar vi inte det.

Men i vardagsmänniskans uppfattning är vi fortfarande mystifierade. När vi systrar ska träffas säger människor i vår närhet "ska ni häxa er nu igen". Då jag informera om att när vi träffas så dricker vi mest champagne och pratar om livet, eller hjälper varandra rensa ur förråd eller renovera kök... Men under de där träffarna så byggs en gemensam energi upp som jag tror vi hämtar kraft ur. Varifrån den kommer vet vi inte men vi har fångat den på bild. Ljuset blir liksom helt magiskt!

Jag tror att människor märker den där energin och eftersom vi är tre självständiga och andliga kvinnor så blir vi kallade häxor.

Det är märkligt att kvinnor som är starka, vackra och andliga fortfarande får det epitetet. Som i filmen.

Men å andra sidan - om häxa innebär att vara just stark, vacker och andlig kvinna så är jag gärna det. Om häxa innebär att ha kontroll över sitt liv, ha kontakt med andra världar och hjälpa sina medmänniskor så är jag gärna häxa. Om det innebär att vara medveten, i sin kraft och använda kraften till det godas tjänst så är jag mer än gärna häxa -  i kubik!

Jag tror att jag nu har definierat vad häxa innebär för mig.

Allt gott, kära vänner.
Nu ska jag inte häxa mig utan bara vila lite inför morgondagen.
Isa-Sofia

Ordens makt

Den senaste tiden har jag reflekterat en del på min kammare över kvinnligheten och idag handlar det om språkets betydelse för hur vi formas som människor. 

Kvinnor som vet vad de vill kallas "kaxiga", "bossiga" eller så har vi "skinn på näsan". 

Några av dessa ord är smickrande och innebär ett erkännande, andra inte. Men det som är gemensamt för dem är att de används på någon som finns i underläge, på en underdog som liksom sticker upp. 

Vuxna svenska män har inte skinn på näsan, inte heller kan de kallas kaxiga eller få epitetet bossiga, hur bestämda de än är... Det är intressant att det tydligen måste finnas ett ord för kvinnor som vet vad de vill, det tycks inte behövas för män eftersom det ingår i själva konceptet "man" att veta det. 

I min nya roll som chef för ett företag i mellansverige funderar jag en del över min ledarroll. Jag vill utöva ett gott ledarskap med gränssättning, problemlösning, relationsbyggande, affärsmässighet, målinriktning och omtanke. På ett kvinnligt sätt. 

Jag började med att köpa en svart kostym i bästa business-stil - men med brokadblommor! Och ler för mig själv över tanken att klädsel är så viktigt: Hur mycket chef man än är, så är man alltid kvinna först. Och känner mig stolt över det!

Nu hälsar jag er med värme alla ni goda därute!

Isa-Sofia :-)

"Livet blir vad du gör det till"

Idag mina vänner reflekterar jag kring en tanke som kom till mig i morse: "I am in charge of my life!" (Ofta när jag får insikter eller idéer kommer de till mig på engelska av någon anledning) Det är väldigt intressant att vid 49 års ålder, och som kvinna, upptäcka att man kan bestämma själv över sitt eget öde. 

Jag har i mitt yrke träffat så många kvinnor i rådgivningssituationer, som inte har en aning om vad de själva vill och behöver. Det är gräsligt när man tänker på det - att ens egna behov och önskningar är så utsuddade till förmån för andra människors behov. Det är inte att undra över att det är många kvinnor som lider av stress, sömnlöshet och utmattning. 

I ljuset av det blir tanken som slog mig idag, att jag själv har makten över mitt eget liv, lite svindlande. Jag har ju varit en sådan där duktig kvinna som betjänat och behagat alla: föräldrar, chefer, barn, make och exmake, bonusbarn osv. Tydligen har min själ bestämt sig för att det är nog med det nu. Tydligen har min själ bestämt sig för att det är jag som bestämmer nu. 

Det är befriande och mycket spännande! 

Isa-Sofia