Att bo på ett ashram

Panmana Ashram är litet och personligt. Det ligger inbäddat i grönska och har två mycket enkla tempel på gården: ett till Guden Shiva och ett till den Gudomliga Modern. Utanför vindlar vägar mellan villor och odlingslotter. Runtomkring i nejden hörs musik skrälla från de större templens högtalare. Det är sällan tyst.

En grupp om 15 gäster kan bo här samtidigt. Förutom gästerna bor här några swamis, som de hinduiska munkarna kallas, några kvinnor som har hand om maten och ashramets chefs-swami. Vi märkte inte så mycket av honom utom när han utövade sin oinskränkta makt för att stänga av wi-fi uppkopplingen när det var dags att gå till sängs. Några av gästerna klagade som barn över det men det var bara att finna sig. En swami ska respekteras, och vi behövde vår nattsömn!

Det finns andra ashrams som är stora som samhällen och tar emot flera tusen gäster och besökare. I den här lilla världen blev vi dock personligt bemötta och fint omhändertagna. Jag fick förstå att som gäst här betraktas man som en gud. Å ena sidan blev vi uppassade vid måltiderna på ett sätt som var mycket ovant: Knappt hann vi börja äta förrän man gick runt och frågade om vi ville ha mer. Vi fick hjälp med allt ifrån öronproppar till bankomat-besök och tillsyn om man - som jag - blev sjuk.

Å andra sidan ingår det arbete på ashramet för alla: Vi västerländska gäster skurade golv och sopade löv varje dag. Alla hade någon Karma yoga-uppgift som det heter: Till och med våra lärare och chefs-swamin serverade mat. Ingen är förmer än den andre om alla är Gud. Man lever verkligen som man lär och här är några av de grunder som praktiseras: 

• Ahimsa, som betyder icke-våld. Och med det menas inte bara fysiskt utan också mentalt våld. Det känns i luften att här finns bara goda tankar.

• Asteya, som betyder icke-stjäla. Vi gav förtroendefullt assistenten Rageesh våra bankomatkort med pin-koder när vi behövde hjälp att få ut pengar. 

• Brahmacharya, som betyder celibat. Det var förbjudet för män och kvinnor att dela rum, och man fick inte ha sexuella aktiviteter på lediga dagar under kursens gång. Det skapar en frid i en kursgrupp med västerländska män och kvinnor från hela världen när vi kan släppa den sexualiserade biten av relationerna. Här var vi alla yogis. 

Jag har aldrig varit på ett ställe med så mycket vänlighet utan smetighet, välvilja utan påträngande, acceptans och glädje och humor. Välvilja och godhet överallt. Fullständigt pålitliga människor som respekterar och vill en väl. Hjälper till när det behövs, skämtar med värme tillsammans. Universell andlighet och stilla frid över området. Samarbete och gemenskap. Arbete och vila i en fin balans. Sinnen får vila från intryck och ansvar.

Och man kan tro att det är en chock att komma ut till den vanliga världen efteråt och visst har jag fått vänja mig lite grann. Men mest försöker jag bära med mig det där ljuset, den där lättheten, det där lugnet som jag fann i mig själv. 

Det är gott att veta att det finns och vart det finns om jag tappar bort det igen. Inuti mig såklart!

Berättar 

Isa-Sofia