Om Lycka

Det här är soluppgången sedd från ingången till yogasalen. Varje morgon på väg till första yogapasset möttes vi av denna bländande vackra sol som lyste på oss från andra sidan den frodiga djungelliknande växtligheten. 

Idag ska jag berätta lite mer om lycka och det jag nu ska referera kommer från en av våra kursböcker "Tattvabodha", som är en introduktion till de vediska böckerna, vilka anses vara svårtolkade så man behöver vägledning i dem. 

Första frågan är förstås varför de är skrivna så svårt? Jo det är för att de är formulerade så kort som möjligt för att undvika upprepningar och bara sätta ord på det allra centralaste. Om språket hade varit mer utbrett, ordrikt och tydligt så hade vedaböckerna fått karaktären av regelverk och intruktionsböcker och det är inte meningen. Meningen är att texterna ska stimulera till reflektion och tolkning för genom det arbetet får vi syn på oss själva och när vi gör det kommer vi närmare vår inre kärna, vårt "True Self" som det kallas. 

Lycka är det centrala temat för hela Tattvabodha, och den börjar med att konstatera att vi människor gör hela tiden saker, fattar beslut och så vidare för att antingen undvika obehag eller maximera behag: Vi reser, flyttar, hoppas på bättre tider, byter bil eller fru eller man eller TV, skaffar nytt jobb med bättre betalt, skaffar nya vänner eller bryter med gamla, vi bantar eller opererar oss. Alla dessa och andra ändringar av yttre omständigheter i våra liv gör vi i förhoppningen att finna lite mer lycka än vi har just nu. Men, säger Veda, det enda vi kan uppnå är tillfälliga lyckokänslor till följd av att göra sådana förändringar. Den lyckan som kommer av sådana förändringar är "impermanent", obeständig. Så bara genom att ändra en massa saker i våra liv så slutar vi inte att sträva efter lycka. Den strävan kommer bara att upphöra när vi når den eviga obegränsade lyckan som kallas "Bliss". Var finns den? Kanske letar vi möjligen på fel ställe?

Människan förtjänar att vara lycklig, säger vedaböckerna, och därför springer människan efter de saker som hen tror kommer att göra vederbörande lycklig. Och handlingar ger resultat som vi antingen njuter av eller lider av. Och så kommer nya strävanden upp: "Nästa gång ska jag välja annorlunda..." "Nästa gång ska jag begära ännu högre lön..." och så vidare. Och på så vis fortsätter det eviga kretsloppet av strävanden, handlingar, nya resultat som leder till nya strävanden med nya handlingar som leder till nya resultat... och så vidare i ett evigt kretslopp av liv och död, för den här cirkeln slutar inte med att vi går över till andra sidan.

Så hur ska vi får den att upphöra så att vi äntligen får frid från strävan, känner ro och en mer beständig lycka?

Det, mina vänner, ska jag skriva mer om i morgon. Vilken cliff-hanger, eller hur ;)

Isa-Sofia