Mera om lycka

Har ni väntat? Jag lovade återkomma igår men det blev ingen tid över för reflektion igår. Men nu är jag tillbaka igen med lite mer om lyckan och hur vi finner den. Bilden är min yogalärare i meditation, jag tycker den andas hans medvetande.

Det man behöver fundera över, och skilja åt, är vem som upplever lyckan (subjektet) och vad som triggar lyckan (objektet). Det är en bra början, säger Vedaskrifterna, eftersom när vi börjar sortera i det, upptäcker vi att lyckan faktiskt inte bor i objekten, den bor i subjektet. 

Vi kan använda choklad som exempel. Jag är väldigt svag för choklad, särskilt mörk choklad med havssalt i! Jag tillåter mig en kaka varje fredag, och den njuter jag i fulla drag i TVsoffan. Jag känner mig lycklig med den milda chokladsmaken som mjukt smälter i gommen och de små saltflingorna som ger en fin udd av sälta som förstärker den där chokladiga smaken, den kladdiga konsistensen av smält choklad som jag sakta sväljer lite i taget, bara för att dra ut på det så länge som möjligt...

Ja ni hör ju, jag skulle kunna beskriva min choklad-bliss i evigheter... Men tänk efter, om jag i min strävan efter evig lycka vaknade mitt i natten och gick upp och åt en 100-gramskaka till, och därefter på lördagmorgonen bara för att jag ville fortsätta känna den där lyckan... Då skulle det troligen inte smaka lika gott längre. Fast skulle det inte det? Chokladen smakar ju de facto fortfarande likadant, den har ju inte ändrat smak, den har inte blivit sur eller besk eller så? Varför skulle den inte smaka lika gott längre?

Jomen det är det här som är poängen, det är min upplevelse som har ändrat sig. Och liksom min upplevelse kan ge mig hög lyckopoäng så kan den också ge mig en låg lyckopoäng, med samma choklad! Alltså kan vi inte säga att lyckan finns i objektet, det vill säga chokladen, utan den finns i subjektet, alltså i mig som upplever chokladen. 

Om lyckan inte är i objektets natur, så är den i subjektets natur, säger Tattvabodha. Därför är jag källan till lycka. Faktiskt så är jag lyckan. Jag är vad jag söker. Detta är Vedaskrifternas kärna och den insikt som Upplysta människor har. Och att sortera i våra upplevelser på det här viset är en bra början till att finna den långvariga, kanske till och med eviga lyckan, säger Tattvabodha. Och då börjar vi närma oss detta med att bli Upplyst. 

Den vägen och den kunskapen kan inte alla ta till sig, och inte alla kan gå den. Och vilka som kan gå den finns i Tattvabodha, och även vilka som inte kan. 

Och det ska jag skriva mer om en annan dag. Cliff-hanger igen ;-)

Undrar om jag nu har satt myror i huvudet på er?

/Isa-Sofia :-)