Hallå läsaren, Isa-Sofia här...
Jag håller helt med Atropa i det förra inlägget… själen bor
ju i kroppen och när jag har ont i själen gör det fysiskt ont i delar av min
kropp.
Jag har ett svårt liv bakom mig och har många gånger funderat över
meningen med det. Många som har svåra saker bakom sig kommer ut på andra sidan
och skriver böcker som sprider någon sorts vishet och kunskap om det svåra de
har varit med om. Om att förlora en anhörig, om övergrepp, eller om att växa
upp i en alkoholist-familj t ex. Eller så är de ute och föreläser om något
självupplevt och skapar på så sätt en mening med det svåra som hänt. Det är ett
konstruktivt sätt att hantera svåra saker på, och jag tackar många som orkat
detta, de sprider verkligen ljus över svåra saker i samhället.
För mig har det inte räckt, även m jag har försökt skapa mig
mening i det svåra genom att tänka så: när jag är ute ur det här helvetet då
ska jag skriva en bok …Men när jag i steg för steg insåg detta med stjärnfödd,
så kom meningen till mig, jag fattar varför jag är här och varför jag har haft
det svårt. Då kan jag bära det svåra och försöka göra så gott jag kan i detta
jordeliv.
Och… jag kan be om hjälp och få svar och konkret hjälp. Det
är ”på riktigt” för mig att vara stjärnfödd känns det som, all min tidigare tro
kring livet och existensen har under något år liksom bleknat bort... samtidigt som insikten om begreppet stjärnfödd och dess innebörd klarnat upp för mig. Okonstruerat av människotankar, men ack så verkligt för min själ.
Och jag fattar varför jag är som jag är :-)
Önskar alla sökare detsamma därute, allt gott och sköt om er!
//Isa-Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar