Guden Shiva i sitt tempel. Den är nästan förhistoriskt formgiven, som en klumpigt formad lercylinder smyckad med grovt skurna näsa, mun och ögon i något som ser ut som plast, men kanske är pärlemor. Därefter placerad på en liten tron och smyckad med guld, sidentyger och blommor.
När jag ser in genom dörrarna till Shivagudens tempel händer något magiskt: Jag ser in i mig själv och får kontakt med mitt uråldriga jag längst därinne, det som är ofärgat av moderna kränkningar, orosmoment och identifikationer. Det som är stillhet, frid och existens. Den där heliga delen av mig själv som är evig och okränkbar finns därinne.
Precis som den uråldrige helige Guden innanför dörrarna i sitt tempel, finns det en uråldrig helig Gud innanför dörrarna i mitt tempel.
Det är gott att veta att hur skadad jag än har varit, är och kommer att bli i det här jordelivet, så finns det en del av mig själv längst därinne - bortom kropp och själ, innanför hela skalet och under alla ytlager - som är hel och okränkbar precis som det Gudomliga nu och för alltid.
Nu ska jag försöka bära med mig den kunskapen och kontakten med mitt heliga gudomliga inre ut i vardagslivet den här veckan. Kanske kan det sprida lite goda vibbar omkring mig :-)
Varma hälsningar från
Isa-Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar