Jag har bestämt
mig för att låta de vediska tankegångarna om Upplysning vila ett tag. Inte för
att jag tappat intresset, men de behöver mogna lite innan jag fortsätter dem.
Under tiden har jag letat efter lite mer referenser om att vara stjärnfödd. Akademiker som jag är vill jag ju gärna ha källor, och jag har funnit att det
finns väldigt mycket tyckande och väldigt lite fakta och referenser kring ämnet.
Men så hittade jag
en fantastisk sida på engelska som förklarar det hela väldigt bra, och med
referenser! Från 1960 och ett antal år framåt kom det enligt den en rad böcker med kanaliserad information i ämnet. Jag har lagt in den under ”Besök även” längst ned till höger i
bloggen ("Bra information om sjärnfödda"). För de som står bakom den sidan är det på riktigt och inte en massa
tro, gissningar och tyckanden som jag har hittat i andra forum.
Det finns tydligen
miljoner människor idag på jorden som börjar vakna upp till en inre vetskap om
att de nog är från stjärnorna. Det är otroligt! Jag vet att jag själv och mina
systrar är en liten grupp om tre av dem. Att vara utanför i sin familj, eller
ha liten kontakt med sin familj, att vara den enda med andliga upplevelser i
sin familj är vanligt. Vanligt är även att ha andliga upplevelser som inte går
att hänföra till en viss tro eller religion, kontakt med andra väsen eller
rymdvarelser, ut-ur-kroppen-upplevelser och en rad andra varianter. En
fascination för stjärnor eller UFOn förkommer tydligen ofta, något som jag inte
känner igen mig i själv. Stjärnor ja, men UFOn nej.
De vi kallar
stjärnfödda kallas i universum för vandrare. De är andliga varelser som uppnått
en mognad som gör att de är helt inställda på att hjälpa andra i nöd, var som
helst i universum. Och jorden är i verklig nöd, och vandrarna har hört dess
böner. Nöden beror på egots styrande på jorden, som skapar konkurrens och
girighet. Och det beror på att vi har glömt bort vårt riktiga ursprung. Det
finns andra författare, enligt min syster Jupiter, som menar att jorden är en
av de värsta planeterna i universum. Och det har jag tänkt många gånger! För
mig är det sant att jag visste att det skulle bli jävligt att komma till jorden
och vistas här, men det är också sant att det är jävligare än jag trodde, och
tanken har slagit mig många gånger att jag vill ge upp, resa hem och avbryta
mitt uppdrag. Men det har jag inte gjort, jag har bett om hjälp i stället och
fått det, faktiskt.
Många på jorden är
programmerade att vakna upp till sin sanna andliga natur just nu. Och
stjärnfödda anses vara frivilla som kommit för att hjälpa till i den processen.
De gör det genom att frivilligt glömma bort sitt ursprung och kliva ned i
jordens reinkarnations-cykler. Deras syfte är att höja jordens frekvens och
stötta i jordens andliga utveckling i alla möjliga roller. Men stjärnfödda håller
ju också på att vakna upp nu och bli medvetna om sitt andliga ursprung och
uppgift.
Det finns många
listor på tecken som du kan se om du känner igen dig i, men det viktigaste är
den där inre aningen och vetskapen. Kanske dessa rader slår an en sträng i dig
som gör att du börjar fundera. Själv börjar alla mina andliga upplevelser som
jag haft sedan jag var liten att få sin förklaring, pusslet går liksom ihop. Ett av mina första minnen är t ex att jag befinner mig
utanför jorden och ser den från rymden, jag är kanske 2-3 år. Jag har tankar om de små människorna på jorden och ser vad deras egon ställer till med, och undrar vad de bråkar så mycket om. Då lämnade jag
min kropp varje natt när jag somnade, det minns jag också. Upplevelserna har fortsatt i perioder in i vuxenlivet. Men jag har glömt och förträngt,
för jag förstod att det ansågs mycket konstigt. I vuxen ålder började jag söka förklaringar och sökte i olika religioner, tills jag landade i den kristna tron, till stor del i hopp om att upplevelserna nu skulle upphöra. Det gjorde de inte, kan jag meddela... Nu när jag börjar kunna bejaka
att de har med ett andligt ursprung att göra som är relevant men okänt i många kretsar, känns det som om allt faller på plats.
Jag är normal! Som stjärnfödd är det normalt att vara som jag... puh :-)
Bilden, förresten, är fullmånen fotograferad från en tempelgård i Indien.
Önskar er en underbar lördag alla fina vänner och läsare därute!
Kram,
Isa-Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar