Vår Fader

Idag delar jag en av mina favoriter bland heliga texter. Det är Fader Vår på arameiska, det språk som Jesus själv talade. Orden bär den ande som ingen översättning till det andefattiga svenska språket kan förmedla. Följ gärna med i översättningen nedan. Luta dig tillbaka och njut! Med förhoppning om en fin stund, Isa-Sofia.

O, birther of the Cosmos, focus your light within us - make it useful
Create your reign of unity now
Your one desire then acts with ours,
As in all light,
So in all forms,
Grant us what we need each day in bread and insight:

Loose the cords of mistakes binding us,

As we release the strands we hold of other’s guilt.

Don’t let surface things delude us,

But free us from what holds us back.

From you is born all ruling will,

The power and the life to do,

The song that beautifies all,

From age to age it renews.

I affirm this with my whole being.

Guds namn

Det är något alldeles särskilt vackert med de gamla språken sanskrit, hebreiska och arameiska. Det kanske beror på att det är de språk som de andliga texterna först författades på. Översättningar ger inte alls samma känsla och energi i orden. Därför delar jag idag en vacker sång där Guds alla olika namn sjungs på hebreiska. 

Bara lyssna och njut! Det är så vackert!

/Isa-Sofia

Under ytan

Hej vänner,

jag har varit lite kaosartad och låg några dagar. Rädslor blandas med litenhet och sårbarhet. Jag vill både fly och stanna kvar samtidigt. Det hela handlar förstås om en ny manlig bekantskap. Och vips drar gamla sår igång, jag som trodde jag hade bearbetat och var ganska färdig. 

Jag är i alla fall tacksam att jag har så fina människor omkring mig. Allt startade i söndags då min kära syster Atropa identifierade på ett utomsinnligt vis att det inte stod rätt till i mig. Och därefter kopplade hon ihop oss och skickade elementens läkning. Det var fantastiskt! Ljus och värme strömmade genast och under veckan har jag sedan i tur och ordning fått tröst, läkning, skratt, utmaning, reflektion och stöd av människor omkring mig.

Tacksam!

För mig är det Gud som finns där, i botten av oss själva.

Som möter oss under ytan, där vi alla är små

Jag vet att han finns där, och svarar när vi ropar

Allt gott kära himmelska jordbarn!

Isa-Sofia

Om tro

Hej vänner,

I dag fortsätter jag på temat Upplysning och idag ska det handla om tro, som är en av kvalifikationerna för att kunna nå dit, enligt det vediska sättet att se.

På engelska har vi orden belief och faith för att markera det vi på svenska kallar tro.

Belief handlar om försanthållande i form av de mentala strukturer som är fast i våra hjärnors medvetanden så att vi tar det för en del av vår verklighet. Vi går och lägger oss på kvällen i tro att vi ska vakna på morgonen därpå, men vi vet det faktiskt inte.

Ordet faith handlar mer om tillit till det som vi ännu inte har sett eller upplevt. Vi har en tillit till att Gud finns, en tillit till att vi kan nå Upplysning. Vi kan ha en tillit till att livet vill oss gott.

På sanskrit är ordet Shraddã, och anses vara en mycket viktig faktor i våra liv. Vi måste ha tilltro, tillit och tro på livet och dess trygghet, innehåll och mening. En ständigt tvivlande Thomas är inte lycklig.

Men, säger den vediska filosofin, tro får inte vara blind. Tro måste backas upp av intellektuell prövning eller bekräftas av egen erfarenhet. Om någon säger att Gud finns, men du inte har erfarit det, så tro det inte! Det säger min indiske filosofi-lärare Swami Yogeeshananda. Vi har fått våra hjärnor och vårt förstånd för att tänka själva.

Men - shraddã handlar alltid om en tillit till det som ännu inte är helt känt, det som redan är helt känt behöver man ingen tro för att omfatta med sitt förstånd. Jag behöver till exempel ingen tro för att förstå att jag har en näsa :-)

"Tro är den fågel som sjunger när gryningen fortfarande är mörk" säger den bengaliske filosofen Tagore. Även om fågeln inte har sett solen, så tror den att den snart kommer att gå upp.

Den sökare som har en liknande övertygelse som fågeln kan gå sin väg med beslutsamhet och i allt större omfattning erfara det som hen har tro till.

Tro gör det möjligt för oss att ta in det vi hör av skrifter, livet, Gud, andarna eller Universum med ett öppet vaksamt sinne. Tro stoppar inte ifrågasättandet och undersökandet av det vi hör. Tro uppmuntrar däremot sökaren att reflektera på och få insikt i sanningen. Därför är tro inte blind. Prövning gör den bara starkare så den kan kulminera i kunskap.

Utan tro kan sökaren inte sätta sitt mål och inte heller finna vägarna att nå målet. Hen kan också tvivla på sin förmåga att nå målet. Den utan tro förstör på så sätt sig själv.

Fortsättning följer...

Om häxor

Hej igen, Isa-Sofia här :-)

Idag lägger jag upp en bild från filmen Häxorna i Eastwick... Den får symbolisera mig och mina fina systrar.

Mina tankar går nämligen till situationen för några hundra år sedan - då hade vi blivit brända på bål för det vi gör nu: Sprider tankar om andliga teman som inte staten/kyrkan har godkänt. Tack och lov har utvecklingen gått framåt och nu riskerar vi inte det.

Men i vardagsmänniskans uppfattning är vi fortfarande mystifierade. När vi systrar ska träffas säger människor i vår närhet "ska ni häxa er nu igen". Då jag informera om att när vi träffas så dricker vi mest champagne och pratar om livet, eller hjälper varandra rensa ur förråd eller renovera kök... Men under de där träffarna så byggs en gemensam energi upp som jag tror vi hämtar kraft ur. Varifrån den kommer vet vi inte men vi har fångat den på bild. Ljuset blir liksom helt magiskt!

Jag tror att människor märker den där energin och eftersom vi är tre självständiga och andliga kvinnor så blir vi kallade häxor.

Det är märkligt att kvinnor som är starka, vackra och andliga fortfarande får det epitetet. Som i filmen.

Men å andra sidan - om häxa innebär att vara just stark, vacker och andlig kvinna så är jag gärna det. Om häxa innebär att ha kontroll över sitt liv, ha kontakt med andra världar och hjälpa sina medmänniskor så är jag gärna häxa. Om det innebär att vara medveten, i sin kraft och använda kraften till det godas tjänst så är jag mer än gärna häxa -  i kubik!

Jag tror att jag nu har definierat vad häxa innebär för mig.

Allt gott, kära vänner.
Nu ska jag inte häxa mig utan bara vila lite inför morgondagen.
Isa-Sofia

Mera om Upplysning

Hej alla då är jag tillbaka igen. Och tar lite nya tag kring det här med Upplysning och det yogiska sättet att se på det.

I Tattvabodha kan vi läsa att längst inne i oss, i vårt Själv, är vi gjorda av ren Lycka och salighet, "Bliss"... Vi är också gjorda av rent Medvetande och ren Existens. Dessa tre kvaliteter finns i oss. i vårt Själv och kan inte förstöras, kränkas eller förgås. De är eviga.

Men många av oss har glömt det, och när vi har glömt det så glömmer vi också varifrån vi kommer och vad vi är gjorda av.

Meditatörer genom alla tider har någon gång nått insikten eller snuddat vid upplevelsen av att "Jag är Gud", och det är sant. Att komma i kontakt med sitt Själv, bli Medveten om sin Jag Är-existens är ren och skär Lycka. Den som har upplevt det förstår vad jag menar. Det går inte att verbalisera en upplevelse som denna så att det blir begripligt.

Det är detta själv, bestående av Lycka, Medvetande och Existens som kan kallas Gud. I kristna traditioner kallas det Gudserfarenhet. I icke-religiösa meditationstraditioner kallas det enhetsupplevelse. I vedisk tradition kallas det Upplysning eller Moksha. I andra traditioner heter det andra saker, men när man jämför själva upplevelserna så beskrivs de på likartade sätt, oavsett vilken religion eller kultur meditatören tillhör.

När jag mår riktigt bra, då kan jag droppvis snudda vid den upplevelsen. Och när det vill sig riktigt väl så kan jag föra med mig minnet av den in i vardagen. Då blir jag extra fridfull, stabil och lycklig. Då har jag kontakt med mitt okränkbara inre. Det är då jag brukar uppleva att jag har mitt ljus. Mina systrar vet vad jag menar. Jag brukar säga ibland att "mitt ljus är tillbaka" när jag mår bra igen efter en period av dysterhet, oro eller vad det nu kan vara som plågat mig.

Nu har jag haft lite oro i några dagar, jag tror det beror på att jag haft för mycket att göra, och att jag fallit ur mina goda vanor: Yogan och reflektionen har fått stå tillbaka för fest, folk och förfriskningar ;-) Det har varit roligt men nu vill jag tillbaka till mitt ljus igen. Ytliga nöjen är nöjen och roliga, man kan njuta av dem när de dyker upp, men när de är förbi så är de över. Och eftersom jag praktiserar Viveka vet jag att de inte ger mig någon sann varaktig lycka.

Funderar
Isa-Sofia...

...som önskar er alla en underbar start på veckan!

Ordens makt

Den senaste tiden har jag reflekterat en del på min kammare över kvinnligheten och idag handlar det om språkets betydelse för hur vi formas som människor. 

Kvinnor som vet vad de vill kallas "kaxiga", "bossiga" eller så har vi "skinn på näsan". 

Några av dessa ord är smickrande och innebär ett erkännande, andra inte. Men det som är gemensamt för dem är att de används på någon som finns i underläge, på en underdog som liksom sticker upp. 

Vuxna svenska män har inte skinn på näsan, inte heller kan de kallas kaxiga eller få epitetet bossiga, hur bestämda de än är... Det är intressant att det tydligen måste finnas ett ord för kvinnor som vet vad de vill, det tycks inte behövas för män eftersom det ingår i själva konceptet "man" att veta det. 

I min nya roll som chef för ett företag i mellansverige funderar jag en del över min ledarroll. Jag vill utöva ett gott ledarskap med gränssättning, problemlösning, relationsbyggande, affärsmässighet, målinriktning och omtanke. På ett kvinnligt sätt. 

Jag började med att köpa en svart kostym i bästa business-stil - men med brokadblommor! Och ler för mig själv över tanken att klädsel är så viktigt: Hur mycket chef man än är, så är man alltid kvinna först. Och känner mig stolt över det!

Nu hälsar jag er med värme alla ni goda därute!

Isa-Sofia :-)

"Livet blir vad du gör det till"

Idag mina vänner reflekterar jag kring en tanke som kom till mig i morse: "I am in charge of my life!" (Ofta när jag får insikter eller idéer kommer de till mig på engelska av någon anledning) Det är väldigt intressant att vid 49 års ålder, och som kvinna, upptäcka att man kan bestämma själv över sitt eget öde. 

Jag har i mitt yrke träffat så många kvinnor i rådgivningssituationer, som inte har en aning om vad de själva vill och behöver. Det är gräsligt när man tänker på det - att ens egna behov och önskningar är så utsuddade till förmån för andra människors behov. Det är inte att undra över att det är många kvinnor som lider av stress, sömnlöshet och utmattning. 

I ljuset av det blir tanken som slog mig idag, att jag själv har makten över mitt eget liv, lite svindlande. Jag har ju varit en sådan där duktig kvinna som betjänat och behagat alla: föräldrar, chefer, barn, make och exmake, bonusbarn osv. Tydligen har min själ bestämt sig för att det är nog med det nu. Tydligen har min själ bestämt sig för att det är jag som bestämmer nu. 

Det är befriande och mycket spännande! 

Isa-Sofia

På vägen mot Upplysning

Idag ska jag fortsätta på temat Upplysning, och citera min vän Lobsang Penbar som var min meditationslärare under Indienvistelsen:

Många människor vill bli upplysta. Några hävdar till och med att de är på vägen mot Upplysning. Det är helt okej ända tills vi kommer till kärnan av vad det verkligen innebär att vara Upplyst...

Till dess att vi är redo att helt och fullt släppa vårt ego, låta jag-konceptet gå, sätta andra före oss själva, är det bäst att inte tala om Upplysning. 

Om vi måste fira våra framgångar så att andra ser det, om vi framhäver hur bra vi är, eller vilka bra saker vi har gjort... Då är vi inte Upplysta, inte det minsta.

Vi måste vara försiktiga så att vi inte använder vår andliga utveckling som gödning för vårt ego. Vi kommer aldrig att nå Upplysning på det sättet, för då växer vår okunnighet och arrogans, även om den är maskerad under ett tjusigt glanspapper med en stor etikett som säger "Jag är en andlig varelse".

Det är så skönt att hitta att någon annan har de ord jag själv saknar för att uttrycka något som jag djupt inne i mig förstår. Det var så befriande att läsa hans ord idag.

Allt gott, hälsar
Isa-Sofia

Långfredag

Hej alla fina läsare!

Idag är det långfredag. Ingen glad dag i den kristna traditionen. Och idag ska jag berätta om något som hände mig när jag själv gick Via Dolorosa. Bilden är det ställe i muren vid Via Dolorosa där Jesus satte sin hand då han föll för tredje gången när han på sin rygg släpade korset mot Golgata och sin egen korsfästelse. Jag har tagit bilden på en pilgrimsresa i Israel för fem år sedan. Det jag nu ska berätta har hittills varit en hemlighet i mitt liv:

Jag hade tillbringat hela dagen med att gå den där vägen. Via Dolorosa. I Jesu fotspår. Station efter station. Det var intressant och känslomässigt tungt. Historien kommer nära och Jerusalem är trångt och svettigt och en smältdegel av alla nationaliteter och språk omger en. Sjunde stationen är inget undantag, före mig gick en turistgrupp och jag tjuvlyssnade på deras guide. Här i väggen hade Jesus satt sin hand när han föll för tredje gången på vägen. Alla i gruppen tryckte sina egna händer mot den där platsen och gick vidare. "Turistiskt trams!" tyckte jag som ville vara en äkta pilgrim och inte falla för mainstream-turismens ställen att yva sig över. Och gick förbi. Men så vände jag efter några meter - det var något med det där stället, och så ofta är jag ju inte i Jerusalem tänkte jag. Så jag vände och gick tillbaka och prövade min hand mot väggen.

Och genomfors av en överraskande kärlek, en mörk röd energi och kraft strömmade genom min hand, genom hela kroppen, så stark att jag blev rädd! Och slet hastigt handen åt mig. Gick vidare, lite rädd och förundrad. Jag kanske hade inbillat mig? Längre fram, jag minns inte länge vilken station, fanns det ett stenkors inhugget i muren. Många människor hade vidrört korsets centrum med sina fingrar och där var en djup inbuktning till följd av det. Jag prövade försiktigt att sätta mitt pekfinger där. Samma enorma mörkröda brännande kärleksfulla kraft! Genom mitt pekfinger och ut i hela kroppen ända ned i tårna!

Det hela fortsatte hela vägen ända fram till själva Golgata där jag vid slutet av Via Dolorosa placerade handen i det hål i berget där korset anses ha varit uppställt.

Det hände inget mer. Men de där timmarna följer med mig för resten av livet. Och den där kärleken kan jag frammana ibland. Den säger mig både att i den djupaste smärtan kan vi möta den stora kärleken. Den säger mig att när den finns så spelar ingenting annat någon roll.

Så nu, mina vänner, denna långfredag som egentligen inte är någon glad dag i den kristna traditionen men som ändå på något sätt bär med sig budskapet om stor kärlek från Gud till människa, önskar jag er en glad påsk!

Isa-Sofia

Mera om neutralitet och den inre Källan

Hej alla läsare, här kommer en reflektion såhär på skärtorsdagen :-)



Att praktisera neutralitet... det låter så trist... som om man skulle gå omkring och vara nollställd hela dagarna. Jag vill säga att det betyder inte det. Nej det betyder att vi inte är medberoende och åker omkring på känslor på grund av de omständigheter vi är i. Det betyder att vi håller oss kvar i vår inre kraft, vår inre stillhet, vår inre lycka.

För det är där den finns - lyckan, friden, kraften. I vårt eget inre och när vi låter våra svallvågor av känslor lägga sig och det blir stillhet i våra tankar och känslor, då träder den fram, vår inre Källa.

Det finns stunder då jag hittar min egen Källa. Då är det påtagligt hur en känsla av kärlek, nöjdhet, närvaro, frid och kraft sprider sig i min kropp.

Idag är en sådan dag och jag ska nu ut och leva utifrån min egen Källa!

Allt gott ni goda därute :-)

Isa-Sofia

Att praktisera neutralitet

Hej alla läsare!

Efter en tids uppehåll i bloggandet är jag tillbaka. Jag har haft mycket att göra på jobbet och varit tvungen att prioritera det. Man kan inte bara gräva ned sig i reflektioner man måste leva och tjäna sitt uppehälle också...

Idag tänker jag fortsätta skriva om vilka som kan gå vägen mot Upplysning. Jag har skrivit om den första kvalifikationen, Viveka. Idag kommer den nästa kvalifikation för att kunna nå Upplysning: På sanskrit är ordet Viragah, och man kan översätta det med neutralitet, objektivitet eller depassionerad.

De som har Viragah förhåller sig neutrala kring saker som vanligen bringar lycka eller lidande. Det är att leva i frånvaro av "likes" och "dislikes".

Viragah får man genom att praktisera sådan urskiljning som jag skrev om den 12 mars. När vi börjar kunna urskilja sådant i vår omgivning som ger oss verklig och varaktig lycka från sådant som vi tror ska göra oss lyckliga men som inte gör det, så utvecklar vi Viragah.

Det betyder inte att vi ska ge upp man, barn, karriär, bostad, kläder, TV och annat i vårt liv. Det betyder bara att vi ändrar vårt förhållningssätt till sådant. Vi njuter av det när vi har det och när vi förlorar det så är vi neutrala inför frånvaron. Vi kastas inte omkring i ett känslohav beroende på vilka saker vi äger eller vilket jobb vi har eller vilka andra objekt utanför oss vi har hängt upp vår lycka på. Vi är inte medberoende längre.

Att praktisera Viveka och Viragah är en övning som ger stor livskänsla och frid.

Att via reflektion skilja ut det opermanenta från det eviga innebär att se att i princip allt omkring oss är av övergående natur. Att sedan kunna leva med att de nöjen vi strävar efter är tillfälliga låter oss njuta i stunden, i full vetskap om att stunden är övergående. Att vara i det sköna och samtidigt erkänna dess övergående natur ger en udd till upplevelsen, vilken skärper våra sinnen och vi upplever nuet så mycket starkare.

Vi kan ta oss an uppgifter med en distans som låter oss våga nytt, våga anta utmaningar, våga pröva våra vingar. För eftersom vi har Viragah så vet vi att om vi lyckas så är lyckan tillfällig för när vi njutit färdigt av våra framgångar så kommer en ny vardag och vi är nere på neutralt läge igen. Och om vi misslyckas så är även vårt misslyckande tillfälligt, vi krisar en tid på grund av det men så småningom är vi tillbaka i neutralt läge igen.

Den här veckan ska jag fortsätta praktisera och skapa mig allt större frid!

Allt gott, önskar Isa-Sofia

På barrikaderna för Upplysning

Min favvoplats för reflektion :-)

Ur ett kosmiskt perspektiv verkar det som om vi stjärnfödda kom till jorden som en andlig själsfamilj för många miljoner år sedan. Vi har därefter deltagit i jordens utveckling genom våra inkarnationer. Själv har jag minnen av flera sådana, till och med från tiden då vi sprang omkring i flockar på stäppen som halvapor... vilket var intressant när de dök upp, och nu har jag fått klarhet.

Vårt uppdrag läser jag på sajten "www.fromthestars.com" var att föra samman gudsmedvetandet med den fysiska världen. Men under våra inkarnationer blev vi fångade av den materiella världen och dess begränsningar och njutningar. Våra andliga ljuskroppar förlorade sitt ljus och vi blev fysiska människor fångade i en fysisk kropp.
I den kroppen blev vårt sinne ett med kampen, flykten, överlevnaden och rädslorna. Vi glömde vårt ursprung av villkorslös kärlek, andligt medvetande och gudomlig frid. Vi blev ett med våra egon och därför skildes vi från vår gudomliga källa och från vår själsfamilj. Det är därför det finns så mycket smärta och lidande på jorden och inuti oss själva.


Men längst därinne i oss minns vi. Längst därinne har vi en kontaktpunkt med vår Skapare, vår källa. Det finns ett frö med potential till att ljuset kan börja gro och ta plats i oss igen.

Och vi som har börjat vakna vet det.

Vi förstår att vi måste sluta med vår själviskhet, vår girighet och våra handlingar baserade på rädsla. Vi förstår att villkorslös kärlek, frid och gudomligt medvetande är vägen.

Andra har gått den här vägen före oss och för oss.

Men den är inte lätt. Jesus är en av våra lärare på den här vägen. Han mördades för att han levde sin sanning och praktiserade villkorslös kärlek. Det hände för 2000 år sedan. Mahatma Gandhi och Martin Luther King gick samma öde till mötes på 1900-talet. År 2005 mördades broder Roger i Taizé troligen på grund av hans kärleksfulla budskap om försoning och enhet mellan kristna. Tänk att kärlek, enhet och icke-våld fortfarande - på 1900- och 2000-talen är så utmanande för jorden så att vi mördar dem som står för det! Precis som för flera tusen år sedan! Har vi inte utvecklats mer, kommit längre i vår förståelse, som art!

När jag tänker på det skäms jag över att vara människa, vill inte delta mer i det begränsade sinnets vansinne, vill viga mitt liv åt medvetenhet och kärlek och riskera att hamna på psykiatrisk klinik (tror inte jag kommer att bli tillräckligt berömd som Jesus eller Martin Luther King och därmed få äran att bli dödad) för att jag inte "passar in" och kan fungera som ansvarsbärande upprätthållande medlem av detta samhälle.

Det påstås någonstans (minns inte längre vart jag har läst det) att stjärnföddas uppdrag är att hjälpa jordens människor i uppvaknande-processen. Jag får väl kanske ta och fundera över hur det ska kunna gå till.

Med värme,

Kanske klättrar jag upp på barrikaderna igen. 

Isa-Sofia 

Symtom

Idag har jag valt att skriva lite om vanliga symtom man kan ha som stjärnfödd. Vi går ju igenom en sorts uppvaknande-process på jorden nu, och många vaknar upp till insikten om att man är från en annan planet. Uppvaknandet är oftast en process som tar många år, ofta med dramatiska följeslagare som skilsmässor och andra stora livsförändringar. Om man i samma veva börjar tvivla på sitt jordiska ursprung kan man lätt börja känna sig lite knasig, av naturliga skäl. Men hav mod och tappa icke hoppet! Du är i gott sällskap, och det finns fler än du som upplever detta. 

Av den här listan på vanliga symtom behöver du inte ha alla om du är stjärnfödd. Det beror på i vilket stadium av uppvaknande du är i. Det kan också ha att göra med när och på vilket sätt du är programmerad att minnas ditt ursprung (det bestämdes innan du föddes in i detta liv). Det viktigaste är om du känner dig bekräftad som den du är.

Som barn kände du att du inte hörde hemma här.

Du utvecklade en fascination för andra världar, stjärnor, UFOn och utomjordingar.

Vid någon punkt i livet började du vakna andligen.

Detta uppvaknande sammanföll med stora omvälvande händelser och uppbrott.

Uppvaknandet kan också haft samband med en upplevelse av "själens mörka natt" eller en andlig kris.

Du har en stark drivkraft att tjäna mänskligheten och människorna på något sätt.

Du känner att du har ett uppdrag men vet inte riktigt vad det är.

Du märker att du håller på att koppla loss dig själv från din gamla identitet och separerar från ditt gamla sätt att leva.

Du märker att ditt ego desperat försöker få dig att hålla fast vid ditt gamla sätt att fungera.

Du upplever obehag, som om hela din världsbild håller på att rasa samman. 

Du upplever att tiden går allt fortare. 

Det du brukar göra om dagarna, om du jobbar eller studerar eller något annat, känns inte meningsfullt längre.

Du känner dig utmattad och vill "hoppa av" systemet.

Under tiden du förändras på insidan, finns det en del av dig som protesterar och klagar och inte vill detta. 

Den här inre förändringsprocessen ger upphov till mentala, känslomässiga och kroppsliga störningar, obalanser och till och med sjukdomar.

Du har sett ett UFO eller varit ombord på ett, eller drömt att du varit det.

Du älskar filmer som Star Trek, 2001 - ett rymdäventyr, E.T., Närkontakt av tredje graden, Star Wars, Himlen kan vänta och liknande.

Du känner det som om ditt gamla liv dör bort och ett nytt liv träder fram.

Du har en stark drivkraft att förstå de djupa eviga sanningarna och hur allting hänger ihop.

Du har på något sätt blivit kontaktad av välvilliga andeväsen eller entiteter.

Du är genuint vänlig, mild och kärleksfull och har ingen önskan om att skada någon annan. 

När jag läser den här listan ser jag att läskigt många saker passar in på mig. Jag kan se att mitt uppvaknande har pågått sedan år 2000, då jag fattade ett medvetet beslut om att utveckla min andlighet. Aldrig trodde jag väl att det beslutet skulle skapa så dramatiska omvälvande förändringar i både mitt inre och yttre liv. Men inte heller att jag skulle ha fått sådana insikter som jag tycker att jag har fått på kuppen. 

Priset har varit högt, men vinsten kanske blir hög den också. Det har jag inte sett ännu fullt ut, men jag har gott hopp!

Fundera nu inte ihjäl er alla goda därute :-) 

Isa-Sofia

Referenser om stjärnfödd

Jag har bestämt mig för att låta de vediska tankegångarna om Upplysning vila ett tag. Inte för att jag tappat intresset, men de behöver mogna lite innan jag fortsätter dem. Under tiden har jag letat efter lite mer referenser om att vara stjärnfödd. Akademiker som jag är vill jag ju gärna ha källor, och jag har funnit att det finns väldigt mycket tyckande och väldigt lite fakta och referenser kring ämnet. 

Men så hittade jag en fantastisk sida på engelska som förklarar det hela väldigt bra, och med referenser! Från 1960 och ett antal år framåt kom det enligt den en rad böcker med kanaliserad information i ämnet. Jag har lagt in den under ”Besök även” längst ned till höger i bloggen ("Bra information om sjärnfödda"). För de som står bakom den sidan är det på riktigt och inte en massa tro, gissningar och tyckanden som jag har hittat i andra forum. 

Det finns tydligen miljoner människor idag på jorden som börjar vakna upp till en inre vetskap om att de nog är från stjärnorna. Det är otroligt! Jag vet att jag själv och mina systrar är en liten grupp om tre av dem. Att vara utanför i sin familj, eller ha liten kontakt med sin familj, att vara den enda med andliga upplevelser i sin familj är vanligt. Vanligt är även att ha andliga upplevelser som inte går att hänföra till en viss tro eller religion, kontakt med andra väsen eller rymdvarelser, ut-ur-kroppen-upplevelser och en rad andra varianter. En fascination för stjärnor eller UFOn förkommer tydligen ofta, något som jag inte känner igen mig i själv. Stjärnor ja, men UFOn nej.

De vi kallar stjärnfödda kallas i universum för vandrare. De är andliga varelser som uppnått en mognad som gör att de är helt inställda på att hjälpa andra i nöd, var som helst i universum. Och jorden är i verklig nöd, och vandrarna har hört dess böner. Nöden beror på egots styrande på jorden, som skapar konkurrens och girighet. Och det beror på att vi har glömt bort vårt riktiga ursprung. Det finns andra författare, enligt min syster Jupiter, som menar att jorden är en av de värsta planeterna i universum. Och det har jag tänkt många gånger! För mig är det sant att jag visste att det skulle bli jävligt att komma till jorden och vistas här, men det är också sant att det är jävligare än jag trodde, och tanken har slagit mig många gånger att jag vill ge upp, resa hem och avbryta mitt uppdrag. Men det har jag inte gjort, jag har bett om hjälp i stället och fått det, faktiskt.

Många på jorden är programmerade att vakna upp till sin sanna andliga natur just nu. Och stjärnfödda anses vara frivilla som kommit för att hjälpa till i den processen. De gör det genom att frivilligt glömma bort sitt ursprung och kliva ned i jordens reinkarnations-cykler. Deras syfte är att höja jordens frekvens och stötta i jordens andliga utveckling i alla möjliga roller. Men stjärnfödda håller ju också på att vakna upp nu och bli medvetna om sitt andliga ursprung och uppgift.

Det finns många listor på tecken som du kan se om du känner igen dig i, men det viktigaste är den där inre aningen och vetskapen. Kanske dessa rader slår an en sträng i dig som gör att du börjar fundera. Själv börjar alla mina andliga upplevelser som jag haft sedan jag var liten att få sin förklaring, pusslet går liksom ihop. Ett av mina första minnen är t ex att jag befinner mig utanför jorden och ser den från rymden, jag är kanske 2-3 år. Jag har tankar om de små människorna på jorden och ser vad deras egon ställer till med, och undrar vad de bråkar så mycket om. Då lämnade jag min kropp varje natt när jag somnade, det minns jag också. Upplevelserna har fortsatt i perioder in i vuxenlivet. Men jag har glömt och förträngt, för jag förstod att det ansågs mycket konstigt. I vuxen ålder började jag söka förklaringar och sökte i olika religioner, tills jag landade i den kristna tron, till stor del i hopp om att upplevelserna nu skulle upphöra. Det gjorde de inte, kan jag meddela... Nu när jag börjar kunna bejaka att de har med ett andligt ursprung att göra som är relevant men okänt i många kretsar, känns det som om allt faller på plats. Jag är normal! Som stjärnfödd är det normalt att vara som jag... puh :-)

Bilden, förresten, är fullmånen fotograferad från en tempelgård i Indien.

Önskar er en underbar lördag alla fina vänner och läsare därute!

Kram,

Isa-Sofia